Tentadags

Jag ber att få upplysa mina hugade läsare (alla två) om att denna bloggsite har en kronografisk funktion som inte...ja inte fungerar helt enkelt. Klockan är alltså inte alls så mycket som det kommer stå efter inlägger utan fem i halv tolv på natten. Imorgon klockan åtta har jag kursens första tenta och blev alldeles nyss färdig med litteraturen. Sitter som bäst och överväger om jag ska orka gå igenom sammanfattningarna av kurslitteraturen också eller helt enkelt gå och lägga mig. Kanske inte vore en så dålig idé. Så fort jag skrivit färdigt kommer jag i princip börja plugga inför nästa tenta i medierätt, som är på måndag. Härliga tider.

Det blir fredag och jag ska skriva en tenta...(ni som förstår räcker upp en hand) :-)

Ärtsoppa med pannkakor och ett glas pönsch hann jag med under kvällen i alla fall. Var lite rädd att jag skulle bli sömnig av punschen men så skedde icke. Undras om kursarna får för sig att tentafesta imorgon, kan tänkas att man följer med i så fall. Rykten om oktoberöl, surkål och bratwurst på kåren har nått mitt kungliga öra och sånt är ju aldrig fel.

Dagens haiku:

På morgonen är
tankarna klara, de skär
som sol i ögon

Inget kryptiskt inlägg

Kära läsare, detta skriver jag egentligen bara därför att jag befinner mig mitt emellan åtta timmars föreläsning och eventuellt lika många timmars tentaplugg. För att det senare ska vara möjligt måste jag nog få ur mig något först, så att det nya får plats. Som ni märker kör de rätt hårt med oss här på Journalistik för akademiker. Men å andra sidan är jag ju van att jobba ungefär lika mycket jämt och ständigt och det här är definitivt roligare än att jobba.

En reflektion i anslutning till det ovanstående: jag har alltid skrivit mest dagbok när jag pluggat. Intressant.

Dagens haiku:

Försiktig glädje
mellan raderna, ljus i
persiennerna

Sundsvall Shel Zahav

Idag har jag läst en bok som heter Massmedier och bakat bröd. Detta skrives i pinsam medvetenhet om likheterna med min en av denna bloggs äldre föregångare, nämligen min helgondagbok från Uppsala. Den skrevs under en annan studietid och var full av referenser till brödbakande och andra, genom skygglappar uppfattade, viktigheter.

Jag har även under dagen uppburit sms-kontakt med en gammal arbetskamrat. Det strålade en viss värme och hoppfullhet mellan raderna, vilket gladde mig.

Ännu ingen hemlängtan efter snart en månad i Selångerdeltat. Bara livet som dröjer kvar i vanlig ordning. Undrar så om Veckans Skrivuppgift fortfarande är en hit i Viksjö, särskilt när frosten brer ut sin silvermatta om morgnarna. Att sitta uppe till klockan halv tre och skriva färdigt en uppgift kan ge anledning att fundera över dopaminet.

Höstluktande fredageftermiddag. Frostiga glosrättarvinterdag. Blåglänsande moliltelefon som hoppar och dansar av glädje.

Ingen hemlängtan?

Nej, inte så.

Förra torsdagen hade vi en förtroendevald från SJF på besök. Hon hade gått i samma klass som Mats Jonsson!

Aforism

Stjärnorna på himlen kan ha slocknat för länge sedan. Grunden som döljer sig i havet är däremot av sten. Därför är det bättre att segla efter grunden än stjärnorna.

Shab

Dagen bjöd på värme, utskrifter, ventileringsförberedelser och seminarium (även fast det inte kallades för det) om artiklar vi skrivit. Nu återstår bara den grannlaga uppgiften att skriva om artikeln till en slutlig version samt avfatta en rapport om densamma utifrån kursboken som jag just läste ut. På mitt skrivbord finns två högar, en för böcker som jag läst ut och en för böcker som jag inte läst ut. Den senare ska så småningom försvinna, är planen.

Aftonen blev te där jag satt på Alis matta. Torkade dadlar trängdes i munnen med stundom svårflörtad farsi. Sen läste jag ut boken (och lyssnade på Så mörk är natten i hörlurar. Det tål att påminnas om att det är ganska precis tio år sen jag spelade in de där låtarna nu, i mitt lilla studentrum i Visby).

En gryta bönsoppa har kokat sig själv på spisen. Jag borde gå ut med återvinningen. Och tomflaskorna. Fan vad med öl jag dricker. Jag har en serie i byrålådan som inte vill bli färdig. Ritade en ruta härom dagen och om jag ritar en till har jag ännu en sida färdig. Det värsta är att jag typ inte har kommit någonstans alls i historien. Vissa anledningar finns att dra ut på saken. Vet inte ens om denna serie någonsin kommer att kunna publiceras, eller spridas på något annat sätt heller. Kanske måste den stängas in i garderoben (tillsammans med fingervantarna och Daniel Johnston).

Hoppas att bloggosfären gläder sig över denna erbarmliga smörja.

God natt.

Freudiansk felskrivning

En tanke slog mig just, rörande de båda rutorna på Facebooksidan. Den ena använder man ju för att söka reda på någon och den andra för att skriva what's on ones mind. Emellanåt händer det ju dock att man råkar skriva det ena i den andra rutan och vice versa.

När man försöker statusuppdatera med sökfunktionen händer ingenting särskilt, förutom att datorn pliktskyldigt försöker leta reda på en grupp som avlägset kan associeras till "Tobias Bernander är nybadad och slapp" eller något liknande. Men när motsatsen inträffar, ja då får hela världen veta what's on your mind.

Från Nacka till Nacksta

Ja. Efter att nu ha ägnat dryga tre veckor åt att vara ifred från alla jag lämnat kvar i Stockholm och på andra orter är det kanske dags att ta bladet från munnen. Det första jag borde göra är kanske att för säkerhets skull påpeka att jag numera bor i Sundsvall. Tror inte att det är alla som riktigt fått kläm på detta ännu och några flyttkort har jag ju inte direkt skickat. Nåväl, här bor jag nu i alla fall, mellan två skogsklädda berg vid Selångeråns strand. Nej, det gör jag inte alls, jag bor i Sundsvalls vad jag förstår enda riktiga hood Nacksta, ett område som onekligen förser en Fiskis-kille med hemkänsla. Mittuniversitetet ligger en kvarts promenad bort och vill man ner på stan så tar det väl ungefär en halvtimme. Jag har inlett hittills föga framgångsrika försök att hitta en begagnad cykel då en sådan skulle göra stor nytta.

Lägenheten delar jag med Ali, en dataingenjörstudent från Teheran, vilket innebär att jag får träna min milt uttryckt rostiga persiska på daglig basis. Detta, samt det faktum att lägenheten är utrustad med badkar, gör mitt hem till en jäkla vinstlott. Skulle väl förövrigt tro att detta är det enda livstecken som läckt ut hittills, att det minsann gick att bli nybadad och slapp i Sundvall också :-)

Kursen verkar lovande. Kopiöst mycket litteratur och uppgifter, men högst stimulerande. Som gammal statsvetare är man ju också tacksam över att få läsa på sitt eget modersmål. Vad det sociala anbelangar kan jag nog nöja mig med att säga att redan dag två bjöd på öl med kursare på en Sundsvallspub. Bra för vem som helst. Och för undertecknad, som i perioder förhåller sig till det sociala som kameler tll vatten så var det liksom...ja. Oväntat bra kanske.

Min kamera är trasig och försvunnen så andelen bilder på denna blogg lär bli tämligen begränsat. Vad själva skrivandet anbelangar får det också vara bra nu, så snart jag lagt in det obligatoriska beklagandet av valresultatet. Ack, mitt arma fosterland.