Good night and god jul

Jaha då ligger jag här på luftsängen hemma hos storebror i Vasastan och försöker balansera laptopen på magen medan jag förser mina kära läsare med lite mer av mitt privatliv. Tidigare nämnda storebror har för övrigt fortsatt sin tekniska hjälpinsats genom att rensa bort en massa skit från datorn idag, varför den nu går mycket fortare och jag dessutom slipper klicka bort en massa meningslösa dialogrutor som tidigare kom farande så fort jag slog på den. Storebror påstår att jag vid något tillfälle måste ha sagt ja till dessa rutor och deras intrång i datorn och det har han förmodligen alldeles rätt i även om jag inte kan påminna mig om när det skulle ha varit.

Medan storebror var sysselsatt med denna ädla verksamhet tog jag själv Saltsjöbanan ut till barndomens för tillfället snöiga ängder i Fisksätra där jag hälsade på mina gamla vänner Calle och Einar. Plus diverse föräldrar, flickvänner och en liten grabb på inte ens ett år. Mycket barn blir det visst i jul. Får väl sammantaget säga att det blev god social utdelning på ett ganska kort Fiskisbesök. Rönnowarna bjöd på kaffe och Widgrenarna på glögg, min barndoms gator på minnen från både avlägset och nära förflutet. Sedan tog jag Saltsjöbanan igen, denna gång till Järla och kalkonmiddag med kusinerna. Nu känner jag faktiskt att det ska bli ganska skönt att inte göra så mycket alls i morgon, i alla fall inte förrän till kvällen. Det har varit rätt mycket nu på sistone.

Dagens skryt är att jag just såg på statistiken att mitt senaste inlägg hade visats 30 gånger och jag numera har inte mindre än fyra följare. Wow :-) Snart ikapp Blondin-Bella. Och Alex Schulman. Och Haveristrasisten Göran i Västergötland. Dessutom fick jag faktiskt beröm idag från två kamrater angående bloggen. Det var rätt välkommet då jag tvivlat en del på meningen i att prångla ut dessa bitvis hårt kodade budskap till offentligheten. Kollade häromdagen i min gamla helgondagbok som jag laddat ner i ett worddokument här på datorn. Det var en milt uttryckt självutlämnande publikation, som dock skilde sig från denna så tillvida att den bara nådde ut till ett fåtal.

Här kan jag väl möjligen sträcka mig till att berätta att jag nu ämnar borsta tänderna och sedan återvända hit till luftsängen för att läsa lite julklappsbok och sedan sova. Men ni får ha det så bra alla femton läsare.

Last Christmas

Har just återkommit till Stockholm efter en snabbvisit till Fôrshaga och familjeöverhuvudet. Efter söndagens bussresa ner från Sundsvall, måndagens dito till Wermland och dagens återresa till Stockholm får jag väl tillstå att det är ganska skönt att jag inte ska åka buss igen på ett tag nu. Fôrshaga var kallt som själva fan, mormodern tyckte om potatiskorven som vi lagade åt henne och när kvällen kom gick vi ut på de folktomma gatorna, jag och min bror. Efter ett tag hittade vi Pizzeria Dallas där vi tog en hamburgare och en öl. På storbilds-tv:n rullade Colin Nutleys "Black Jack". Sedan gick vi hem till gästrummet och sov förvånansvärt djupt och gott medan snön och tystnaden ruvade utanför.

Färden gick först med Värmlands lokaltrafik längs en djupfryst Klarälv och chauffören spelade radio. "Last Christmas I gave you my heart...", lät det medan vinterskogen sprang förbi. Sedan busstationen där jag först återfick mobilen som jag, med sedvanlig dumhet, slarvat bort på bussen dit och Swebus personal i sin godhet tagit rätt på. Så steg vi på bussen som varit borta i Oslo och drog mot Stockholm. Satt näst längst fram och såg bussen äta mörk motorväg, hann ner i sömnen och vända innan vi stannade till i Karlskoga. Sedan Bright Eyes i riktning mot Örebro, och this is not the first day of my life. Däremot var det Simon som hjälpte mig att ladda över den skivan innan jag skulle till Värmland förra julen. Road of Joy heter den va?

Två intensiva dagar väntar på mig. Känns inte riktigt som att det är julafton på fredag men så är det ju. Kommer finnas här i Stockholm ett tag nu; när året blivit nytt ska jag nyktra till och sedan åka norrut igen. Har för avsikt att äta en del doppigrytan samt vårda sociala kontakter innan dess.

Sista helgen i Sundsvall blev fin. Lustigt nog höjdes fredagsglasen på samma pub som var den första jag besökte när jag flyttade dit i höstas. Terminen gick fort, fort. Nu vräkte snön från himlen, den låg i blöta sjok på min "speciella" mössa när jag halkade hem till Nacksta. Ett paket kaffe tack, du nattöppna Statoil-mack, och en vaggvisa i mobilen som kontrast till väckarklockan. Och allt annat.

Vad jag har på hjärtat

Ja, det förra inlägget blev ju varken särskilt fokuserat eller särskilt uttömmande, så jag tar väl och fortsätter då. Kan till min glädje notera att jag fått en ny följare, vilket alltså innebär att det nu i alla fall är tre personer som regelbundet läser denna blogg. Därtill kommer lösnumren, kan man säga.

Konstaterar att julafton bara ligger en vecka framåt i tiden och att endast två hela dagar här i Sundsvall återstår för min del på denna sida om årsskiftet. På söndag bär det av mot Stockholm för julgodisbak med extrabrorsan i Hägersten och sedan mera bussresa till Värmland med den biologiska brorsan för att hälsa på den likaledesbiologiska, och därtill 99 år gamla mormodern. Sedan ånyo Stockholmsfärd, två dagars högtryck i pengasprutan och sedan den årligt återkommande, och alltid lika underbara, tredagarstrippen på familj, mat och alkohol. Julen kommer även att bjuda på ett visst jobbande med grävet och läsande av kurslitteraturen (det senare om jag ids), men det reder sig nog. Idkade jounalistik idag, blev lika dampigt glad som vanligt.

Praktiken är fortfarande inte i ordning. Läraren ifråga jobbar på, jag har lagt mitt öde i hans händer och fått veta att jag inte behöver göra någonting. Vi korresponderar över FC och jag håller i tummarna. En färdig praktikplats är vad jag önskar mig i julklapp. En plats där jag lär mig mycket, får vara ute mycket och får många kontakter. Vad säger jultomten om det? Jag har inte ätit några större mängder spenat i år, ingen alls tror jag faktiskt, men idag åt jag daal med potatiscurry, och det är ju i alla fall vegetariskt.

Det är en lisa för själen att betrakta strykningarna på min att göra-lista. Alltjämt är det dock mycket som återstår. Det ska handlas cigarr, öl och cognac, läsas kurslitteratur och sägas upp den lägenhet som just nu håller kylan på utsidan (sannolikheten att jag får min praktik här i Sundsvall är mindre än att jag får den någon annanstans). Dessutom ska jag stoppa potatiskorv som en liten julklapp åt tidigare nämnda mormor. Lite korv och en hembakad surdegslimpa med råg ska hon få.

Ölet som jag bryggde står nu för sekundärjäsning på flaska. Är lite bekymrad då jag fortfarande inte kan se någon jästfällning i botten av flaskorna. Detta kan betyda att mängden jäst som följt med är för liten för att kunna driva upp någon kolsyra. Nå, de får stå där i skåpet och utföra sitt tålmodiga arbete under julhelgen så får vi väl se när jag kommer tillbaka. Jag mätte temperaturen i mitt skafferi för ett tag sedan och konstaterade att där bara är +4 garader. Detta ledde fram till idén att man borde våga sig på sin första lagerbryggning då denna temperatur är idealisk därtill. Det blev dock inte av med någon beställning av malt, humle och lagerjäst. Har varit så mycket annat nu, och då jag förmodeligen snart kommer att flytta är det dessutom inte så jättesmart att ha tjugo liter halvfärdigt öl att flytta på. Räcker bra med befintliga tio liter. En gång när jag skulle flytta från ett tillfälligt boende i Bergshamra dumpade jag kvar typ tio flaskor hembryggt öl i en studentkorridor. Bör nog aldrig visa mig i Bergshamra igen. Nå, detta var under det magiska året 2007 och bör nog betraktas som det kanske minst puckade jag gjorde detta år.

Aj aj, nu har jag visst fått upp farten varför påtaglig risk för ivägflumning föreligger. Borde nog avsluta strax och väljer att göra det genom att skriva lite om helgen. På tal om om att göra puckade saker ber jag härmed hela Sundsvalls befolkning om ursäkt för att jag i fredags natt fick tuppjuck och sa elaka saker om stadens trafikförhållanden. Ber samtidigt att få tacka mina klasskamrater för en trevlig afton. I lördags gick det livat till kan man säga då mkv-studenterna hade avslutningsfest. Livat nog för att liva upp en bakfull Bernander i alla fall. Gick hem genom kylan vid tvåtiden och sov sedan gott och länge.

что делать?

Eller "vad göra?" som man säger på svenska. Detta är något som för tillfället upptar min tid och hjärnaktivitet. Eller egentligen inte vad som behöver göras, för det har jag prydligt skrivit ner på en lista, utan snarare att göra det och få det gjort innan det måste vara färdigt. Så vad är det då som måste göras? Tja, till att börja med en massa uppgifter här på universitetet som jag börjat beta av på det enda sätt jag kan, nämligen en sak i taget. Efter två obeskrivligt trötta, närmast flegmatiska veckor präglade av återhämtning efter redaktionsövningarna och växande oro över det berg av uppgifter som samtidigt tornade upp sig har jag äntligen lyckats se saken i ögonen denna vecka. Skriva en lista, börja beta av. Sedan rättegångsuppgiften och tidningsanalysen lämnats in känns dock allting mycket mer under kontroll.

Igår blev en maratonsittning (ja det var väl ett roligt ord, fullt jämförbart med fulsnygg, skitgod och radikalkonservativ) på tolv timmar i sträck med tidningsanalysen som ändå inte blev klar. Vid tiotiden gick jag hem i den sibiriska kylan, tog en whisky, la mig och drömde vackra drömmar om Eskilstuna-kuriren. Blir lätt så när man ägnat en hel dag åt virtuellt klippande och klistrande i denna sörmländska publikation.

Ska strax dra iväg på lite käk och bärs med Per. Måste se något annat nu än detta universitet och lägenheten. Hade annars tänkt ta ett bad i kväll men det blir det ju flera tillfällen till. Har även beslutat att skicka julkort till gamla klasser i Järfälla, det står på min lista och måste tas tag i ganska snart.

Antar jag även borde skriva något om den människa som i lördags sprängde sig själv, och lyckligtvis ingen annan, till döds mitt i Stockholm. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle skriva. Mer än att man i sorgen kan glädjas över att ingen i mediebruset i alla fall talat om "Sveriges förlorade oskuld." Utom DN:s Lasse Granestrand, och han gjorde det just för att påpeka att den klyschan inte går att återanvända hur många gånger som helst (Palmemordet, Norrmalmstorgsdramat, Västtyska ambassaden, Göteborgskravallerna, mordet på Anna Lindh etcetera).

365

Kan inte skriva så mycket om det. Inte här. Vad är ett år? En av människan påfunnen tidsenhet. Jag är i Sundsvall nu och här är det snö. Det var det inte då, snön kom sedan, den kom kvällen efter när jag hade repat och tvättat. Sedan tog jag bussen med Daniel Johnston i hörlurarna. Det var vitt ute morgonen därpå.

Där följde en intensiv tid, så tätt intill livet vet jag inte när jag senast varit. Denna känsla av att varje dag hantera minnenas råmaterial, att tiden stannat till för en stund och satt sig bredvid en. När man tänker på alla dagar som bara går förbi, fragmentariska och ointressanta, som teflon glider de ur minnets grepp.

Jag har gått vidare gudbevars. Ny utbildning i en ny stad. Många nya trevliga vänner. Men man kan inte vara glad jämt och det är i svackor och skarvar som det förflutnas gåta spökar. Ja...vet inte vad jag säga. Det finns mycket att säga. Någon annanstans.

Aforism

Impulsen att be om ursäkt, reda ut saker och ställa till rätta bygger inte sällan på en överskattning av det egna inflytandet över andra.