lördag 11 december 2010

365

Kan inte skriva så mycket om det. Inte här. Vad är ett år? En av människan påfunnen tidsenhet. Jag är i Sundsvall nu och här är det snö. Det var det inte då, snön kom sedan, den kom kvällen efter när jag hade repat och tvättat. Sedan tog jag bussen med Daniel Johnston i hörlurarna. Det var vitt ute morgonen därpå.

Där följde en intensiv tid, så tätt intill livet vet jag inte när jag senast varit. Denna känsla av att varje dag hantera minnenas råmaterial, att tiden stannat till för en stund och satt sig bredvid en. När man tänker på alla dagar som bara går förbi, fragmentariska och ointressanta, som teflon glider de ur minnets grepp.

Jag har gått vidare gudbevars. Ny utbildning i en ny stad. Många nya trevliga vänner. Men man kan inte vara glad jämt och det är i svackor och skarvar som det förflutnas gåta spökar. Ja...vet inte vad jag säga. Det finns mycket att säga. Någon annanstans.

1 kommentar:

  1. Kryptiskt, absolut. Känns skönt att inte vara ensam om tonårsstora tankar.

    SvaraRadera