Nej, det gör det inte alls, ty Storsjön är täckt av is och snö. Jag vet för jag har varit där idag. Vet ni vad jag också vet? Jag vet att jag ska praktisera i ett vackert designat radiohus, mycket nordiskt med träpaneler och stora fönster. Jag vet också att jag ska äta, vila och leva i ett rum som kanske har fjällutsikt och i alla fall ligger ungefär så mitt i Östersund som det överhuvudtaget går att komma. Kontrakt är inte skrivet än, absolut säkerhet existerar bara i matematiken men jag har fått ett ja...och ibland är sådana märkligt betryggande. Det är ett musikaliskt kollektiv, fick jag veta, och anmodades att spela en sång på stående fot. Det blev "Vidare", passande nog, för snart ska jag vidare. Och aningen om ännu ett förestående uppbrott blandar glädjen med vemod som akvarellfärger. Sundsvall har varit snällt mot mig och detta skall icke glömmas.
Så har man plötsligt praktik och boende ordnat. Återstår en tenta här på MIUN, samt flyttpackning och dito städning. Bävar inte tillnärmelsevis lika mycket över det förra som det senare. Har visserligen gjort det många gånger nu (flyttat alltså), men jobbigt är det. Det gör mig lite nervös att allting har ordnat sig så bra (ta i trä). Hallå liksom, vad ska gå åt helvete och när ska det gå åt helvete egentligen? Så här enkelt får det väl inte vara? Eller får det kanske det, ibland?
Dagens stora tack går till min kursare Per som på eget initiativ lånade ut sin bil till mig. På så vis kunde jag trotsa så väl dåligt väder som dåligt väglag och obefintlig kollektivtrafik till min jämtländska dagsutflykt. Jag hann inte se så mycket av själva staden den här gången, det fanns att göra ändå, men gatorna var trånga och fina, torget enormt och Frösön blottade sitt vita slalombröst i skymningen.
Östersund byggdes för att göra slut på de sluga jämtarnas gränshandel med Norge. Det var sent på 1700-talet och Sverige hade just i storebroderlig avundsjuka slitit åt sig det fjällbeprydda landskapet från Norge (eller Danmark, hur man nu ser på det). Inte skulle Sverige då tillåta några dialektbabblande hobbymejerister att lura staten på några riksdaler inte. Så bud utgick från Stockholm om att en stad skulle byggas vid Östersundet mellan Frösön och fastlandet, en utpost för kungariket på nyligen erövrad mark. I detta fall tämligen öde mark, mittemot en urgammal kulturbyggd på andra sidan vattnet. Svårt är det, att föreställa sig att denna småskaliga urbanitet har en sådan historia.
I veckan ska jag skicka ett vykort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar