Det är inte utan ett visst vemod jag fattar tangentbordet här i mitt till hälften nerpackade rum på Nackstavägen, ganska nyss uppstigen ur det bad som torde bli det sista jag avnjuter här i Sundsvall för en tid. Imorgon ska jag packa ännu mer, och därtill städa ur rummet och så mycket som möjligt av kvarten. På söndag bär det av mot Östersund med flyttbilen, sedan tillbaka till Sundvall för att lämna igen nämnda fortskaffningsmedel och sedan (förhoppningsvis hinna med tåget till Stockholm. Vad ska jag dit och göra då? Jo, jag ska gå en kurs på två dagar i hur man arbetar på Sveriges radio, tillsammans med övriga praktikanter runt om i riket. Däribland Jonas från min klass, vilket känns tryggt. Sedan åker jag upp till fjällen igen och då börjar det på riktigt. De första två veckorna kommer det dock att vara mer introduktion så det dröjer lite innan det riktigt riktiga börjar.
Just nu två känslor. Dels nervositet för att allt ska klaffa med flytten. Det ska packas, städas, besiktigas (av någon annan), godkännas (av densamma), fås plats i flyttbilen, köras till Jämtland, köras tillbaka från Jämtland och hinnas med ett tåg. Hur jag än gör lyckas jag på något vis alltid flytta under bråska. Men nå, det brukar lösa sig. jag har ju flyttat några gånger i livet. Jag vet hur man gör.
Den andra känslan? Tja, sedan vår sista föreläsning i onsdags (som gick under namnet Kick off) får jag nog lov att säga vemod. Kursarna har vederbörligen hejdåats med utekväll både tisdag och onsdag och igår blev det bio med Per (Svinalängorna, för den som önskar ett utmärkt bidrag till genren socialporr). Ändå känns det konstigt att det bara ska ta slut.
Ja...nä, men alltså...det har varit bra det här. Att göra någonting tillsammans med andra, någonting som tar upp all ens tid och kraft, som känns stimulerande och meningsfullt. Gemenskapen och det. Jag hade nog längtat. Hoppas bara att det blir lika bra i Östersund.
Brytningstid it is, och den väcker som alltid en konstig färgpalett av känslor. Inte svårt att bryta upp och smita vidare, bara att få med sig allt i flykten. Exakt vad jag ska göra med den här bloggen vet jag inte. Tror inte att jag kasserar den ännu på ett tag. Jag ska ju bara till ett annat svallande sund (inte för att Sundsvall etymologiskt har ett skvatt med svall att göra men i alla fall).
Har en ny romanidé. Kom på den i badet före jul redan men tror faktiskt att den kan växa till något. Om inte annat till en lämplig kvällssyssla i Jämtland. Fascinerande hur saker kommer tillbaka till en. Har även skrivit färdigt min nya låt så när som på namnet, och kan avslöja att den flitigt parafraserar allt från Stagnelius till Per Nilsson. Skulle gärna spela den för bandkamraterna först, vid tillfälle.
Det är väl dags att avsluta nu tror jag. Imorgon packning och städning som sagt. Vad kan man förresten göra för att visa solidaritet med egyptierna? Sätta på sig en vit kesp kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar