Chimay

Sitter med ett glas blå Chimay och rundar av denna kalla lördag. Har just varit på bio och sett Cornelis. Ja, den var bra. I biografiska filmer tror jag att den för filmkonsten alltid så viktiga illusionen blir än mer avgörande. Och Amir Chamdin lyckades, bland annat genom en smart användning av mediet, i alla fall lura mig att en ljusröstad norrman var Cornelis Vreeswijk. Filmen såg jag för en biobiljett som jag fått av Lärarjouren för att jag "är en klippa".

Gårdagen blev tenta och ölbryggning. Därefter bastu med några grabbar i klassen och sedan utgång till nåt ställe här i staden vars namn jag nu glömt bort. Memento kanske? I så fall blir det ju extra komiskt om jag glömt bort det. Demento kanske, för den som tagit några öl för mycket.

Dagen blev en långpromenad uppför elljusspåret, runt Sidsjön och in på skogsvägarna upp mot Södra berget. Sedan ner igen och hem. Dagens lärdom är nog att det är dags att skrota alla estetiska hänsyn och investera i en mössa, då jag var helt snurrig i huvudet när jag kom hem. Sitter nu och myser i min gamla blå fliströja, en trotjänare som sett åtskilliga scoutäventyr och nu åter kommit till heders. Med en pälsmössa på huvudet också kan jag kanske kvala in som välintegrerad invandrare i Västernorrland. Dä ä köng!

Imorgon, eller idag egentligen, blir det adventsfika med stora delar av klassen och andra som jag lärt känna här i stan. Får försöka komma upp i rimlig tid så jag hinner baka lussekatter, köpa ljus och värma glögg. Ali har frågat intresserat om det sötade och kryddade vinet som vi tydligen dricker här i Sverige. Liksom om ölet jag brygger med mera. Vet inte om jag är en god ambassadör för mitt arma fosterland, kanske ska det i framtiden skvallras på tehusen i Persien om de underliga svenskarna som brygger öl och hänger korv i garderoben. På tal om ölet kan tilläggas att jag hällde i kopiösa mängder humle då det kom i kottar och jag var lite osäker på doseringen. Det som nu står och bubblar ute i städskåpet är i alla fall med all sannolikhet bittrare än Fred Åkerström.

Nå, det har varit lite av en mellandag, den första på länge utan några plikter. En bröddeg hann jag med att sätta och den har fått jäsa i lugn och ro under dagen. Får dock vänta med att baka ut den till imorgon då frånvaron av rågmjöl i skafferiet inte medger något annat. Tänkte att jag skulle göra en riktigt stor sats den här gången, brödet tar evigheter att baka men däremot inga som helst evigheter att käka upp. Tidsbristen under de senaste veckorna har ju annars tvingat mig att äta köpebröd och det är min själ inte roligt. Ät inte baka sitt eget bröd är att dö en smula. En brödsmula.

Så var det det där som jag inte skulle prata mer om. Just dagar som dessa gör att jag gärna skulle göra det ändå. Jag brukar älska den här tiden på året, längta efter julen som ett litet barn. Det är blandade känslor nu. Får väl se det som KBT, att systematiskt arbeta in en ny erfarenhet. Om bara inte den gamla erfarenheten varit så fin. Ett trauma hade ju på ett sätt varit enklare att hantera.

Jaha, det här blev säkert längre än ni orkade läsa. Chimayen är för länge sedan uppdrucken och själv funderar jag över om man skulle komplettera med ett glas whisky. Ska som sagt träffa kontaktnätet imorgon. Det har slutat snöa där ute.

Ta hand om er.