Columbi ägg

Morgonen började klockan 04.00 när klockan ringde och jag steg upp efter väldigt lite sömn för att hoppa på tåget mot Linköping. Där trodde jag att jag skulle få sova lite mer men tyvärr hamnade jag i kupén bredvid ett grabbgäng i trettioplusåldern som skulle åka ut på resa. Jag vet verkligen inte vad det är som får män i grupp att tro att högljudda samtal, skrattsalvor och alkoholförtäring klockan halv sex på morgonen skulle vara ett acceptabelt beteende.

Nåväl, fram till Linköping kom jag, slog ihjäl några trötta timmar och begav mig sedan till Corren för praktikintervju. Ska väl inte säga för mycket om den (eller om något annat heller, för det orkar jag inte) men det ser lovande ut. De skulle höra av sig i nästa vecka med besked, tydligen är det en göteborgerska också som aspirerar på platsen.

Nu sitter jag i bröderna Columbus kök i Norrköping och väntar på att herr Looström ska dyka upp. Känns nästan lite nostalgiskt att kinesa, särskilt när det är svinkallt ute och man är så trött att man håller på att somna hela tiden. Fattas bara en konstant pågående eller avtagande berusning så är vi tillbaka i 2007 igen. Vidriga tider.

Annat är det nu. Ja, det vågar jag säga faktiskt. Staden, kursen, klasskamraterna, en utvald skara andra människor runtomkring (ni vet vilka ni är) Det har varit intensiva veckor, men nu ska det nog bli lite lugnare.

En annan sak. Jag har inte haft tid att tänka på det nu under övningen. Detta tillfälle utnyttjade jag till att bränna en bro. Jag tror att det var det enda rätta. Men dörren kommer alltid att vara öppen. Frågan måste måste dock hädanefter betraktas som nedlagd och avslutad. Jag ska inte prata mer om det.

Imorgon åker jag nog upp till Stockholm en skvätt och sedan hem igen på söndag. Till Sundsvall. Den som vill träffas vet var jag finns.