Good night and god jul

Jaha då ligger jag här på luftsängen hemma hos storebror i Vasastan och försöker balansera laptopen på magen medan jag förser mina kära läsare med lite mer av mitt privatliv. Tidigare nämnda storebror har för övrigt fortsatt sin tekniska hjälpinsats genom att rensa bort en massa skit från datorn idag, varför den nu går mycket fortare och jag dessutom slipper klicka bort en massa meningslösa dialogrutor som tidigare kom farande så fort jag slog på den. Storebror påstår att jag vid något tillfälle måste ha sagt ja till dessa rutor och deras intrång i datorn och det har han förmodligen alldeles rätt i även om jag inte kan påminna mig om när det skulle ha varit.

Medan storebror var sysselsatt med denna ädla verksamhet tog jag själv Saltsjöbanan ut till barndomens för tillfället snöiga ängder i Fisksätra där jag hälsade på mina gamla vänner Calle och Einar. Plus diverse föräldrar, flickvänner och en liten grabb på inte ens ett år. Mycket barn blir det visst i jul. Får väl sammantaget säga att det blev god social utdelning på ett ganska kort Fiskisbesök. Rönnowarna bjöd på kaffe och Widgrenarna på glögg, min barndoms gator på minnen från både avlägset och nära förflutet. Sedan tog jag Saltsjöbanan igen, denna gång till Järla och kalkonmiddag med kusinerna. Nu känner jag faktiskt att det ska bli ganska skönt att inte göra så mycket alls i morgon, i alla fall inte förrän till kvällen. Det har varit rätt mycket nu på sistone.

Dagens skryt är att jag just såg på statistiken att mitt senaste inlägg hade visats 30 gånger och jag numera har inte mindre än fyra följare. Wow :-) Snart ikapp Blondin-Bella. Och Alex Schulman. Och Haveristrasisten Göran i Västergötland. Dessutom fick jag faktiskt beröm idag från två kamrater angående bloggen. Det var rätt välkommet då jag tvivlat en del på meningen i att prångla ut dessa bitvis hårt kodade budskap till offentligheten. Kollade häromdagen i min gamla helgondagbok som jag laddat ner i ett worddokument här på datorn. Det var en milt uttryckt självutlämnande publikation, som dock skilde sig från denna så tillvida att den bara nådde ut till ett fåtal.

Här kan jag väl möjligen sträcka mig till att berätta att jag nu ämnar borsta tänderna och sedan återvända hit till luftsängen för att läsa lite julklappsbok och sedan sova. Men ni får ha det så bra alla femton läsare.

Last Christmas

Har just återkommit till Stockholm efter en snabbvisit till Fôrshaga och familjeöverhuvudet. Efter söndagens bussresa ner från Sundsvall, måndagens dito till Wermland och dagens återresa till Stockholm får jag väl tillstå att det är ganska skönt att jag inte ska åka buss igen på ett tag nu. Fôrshaga var kallt som själva fan, mormodern tyckte om potatiskorven som vi lagade åt henne och när kvällen kom gick vi ut på de folktomma gatorna, jag och min bror. Efter ett tag hittade vi Pizzeria Dallas där vi tog en hamburgare och en öl. På storbilds-tv:n rullade Colin Nutleys "Black Jack". Sedan gick vi hem till gästrummet och sov förvånansvärt djupt och gott medan snön och tystnaden ruvade utanför.

Färden gick först med Värmlands lokaltrafik längs en djupfryst Klarälv och chauffören spelade radio. "Last Christmas I gave you my heart...", lät det medan vinterskogen sprang förbi. Sedan busstationen där jag först återfick mobilen som jag, med sedvanlig dumhet, slarvat bort på bussen dit och Swebus personal i sin godhet tagit rätt på. Så steg vi på bussen som varit borta i Oslo och drog mot Stockholm. Satt näst längst fram och såg bussen äta mörk motorväg, hann ner i sömnen och vända innan vi stannade till i Karlskoga. Sedan Bright Eyes i riktning mot Örebro, och this is not the first day of my life. Däremot var det Simon som hjälpte mig att ladda över den skivan innan jag skulle till Värmland förra julen. Road of Joy heter den va?

Två intensiva dagar väntar på mig. Känns inte riktigt som att det är julafton på fredag men så är det ju. Kommer finnas här i Stockholm ett tag nu; när året blivit nytt ska jag nyktra till och sedan åka norrut igen. Har för avsikt att äta en del doppigrytan samt vårda sociala kontakter innan dess.

Sista helgen i Sundsvall blev fin. Lustigt nog höjdes fredagsglasen på samma pub som var den första jag besökte när jag flyttade dit i höstas. Terminen gick fort, fort. Nu vräkte snön från himlen, den låg i blöta sjok på min "speciella" mössa när jag halkade hem till Nacksta. Ett paket kaffe tack, du nattöppna Statoil-mack, och en vaggvisa i mobilen som kontrast till väckarklockan. Och allt annat.

Vad jag har på hjärtat

Ja, det förra inlägget blev ju varken särskilt fokuserat eller särskilt uttömmande, så jag tar väl och fortsätter då. Kan till min glädje notera att jag fått en ny följare, vilket alltså innebär att det nu i alla fall är tre personer som regelbundet läser denna blogg. Därtill kommer lösnumren, kan man säga.

Konstaterar att julafton bara ligger en vecka framåt i tiden och att endast två hela dagar här i Sundsvall återstår för min del på denna sida om årsskiftet. På söndag bär det av mot Stockholm för julgodisbak med extrabrorsan i Hägersten och sedan mera bussresa till Värmland med den biologiska brorsan för att hälsa på den likaledesbiologiska, och därtill 99 år gamla mormodern. Sedan ånyo Stockholmsfärd, två dagars högtryck i pengasprutan och sedan den årligt återkommande, och alltid lika underbara, tredagarstrippen på familj, mat och alkohol. Julen kommer även att bjuda på ett visst jobbande med grävet och läsande av kurslitteraturen (det senare om jag ids), men det reder sig nog. Idkade jounalistik idag, blev lika dampigt glad som vanligt.

Praktiken är fortfarande inte i ordning. Läraren ifråga jobbar på, jag har lagt mitt öde i hans händer och fått veta att jag inte behöver göra någonting. Vi korresponderar över FC och jag håller i tummarna. En färdig praktikplats är vad jag önskar mig i julklapp. En plats där jag lär mig mycket, får vara ute mycket och får många kontakter. Vad säger jultomten om det? Jag har inte ätit några större mängder spenat i år, ingen alls tror jag faktiskt, men idag åt jag daal med potatiscurry, och det är ju i alla fall vegetariskt.

Det är en lisa för själen att betrakta strykningarna på min att göra-lista. Alltjämt är det dock mycket som återstår. Det ska handlas cigarr, öl och cognac, läsas kurslitteratur och sägas upp den lägenhet som just nu håller kylan på utsidan (sannolikheten att jag får min praktik här i Sundsvall är mindre än att jag får den någon annanstans). Dessutom ska jag stoppa potatiskorv som en liten julklapp åt tidigare nämnda mormor. Lite korv och en hembakad surdegslimpa med råg ska hon få.

Ölet som jag bryggde står nu för sekundärjäsning på flaska. Är lite bekymrad då jag fortfarande inte kan se någon jästfällning i botten av flaskorna. Detta kan betyda att mängden jäst som följt med är för liten för att kunna driva upp någon kolsyra. Nå, de får stå där i skåpet och utföra sitt tålmodiga arbete under julhelgen så får vi väl se när jag kommer tillbaka. Jag mätte temperaturen i mitt skafferi för ett tag sedan och konstaterade att där bara är +4 garader. Detta ledde fram till idén att man borde våga sig på sin första lagerbryggning då denna temperatur är idealisk därtill. Det blev dock inte av med någon beställning av malt, humle och lagerjäst. Har varit så mycket annat nu, och då jag förmodeligen snart kommer att flytta är det dessutom inte så jättesmart att ha tjugo liter halvfärdigt öl att flytta på. Räcker bra med befintliga tio liter. En gång när jag skulle flytta från ett tillfälligt boende i Bergshamra dumpade jag kvar typ tio flaskor hembryggt öl i en studentkorridor. Bör nog aldrig visa mig i Bergshamra igen. Nå, detta var under det magiska året 2007 och bör nog betraktas som det kanske minst puckade jag gjorde detta år.

Aj aj, nu har jag visst fått upp farten varför påtaglig risk för ivägflumning föreligger. Borde nog avsluta strax och väljer att göra det genom att skriva lite om helgen. På tal om om att göra puckade saker ber jag härmed hela Sundsvalls befolkning om ursäkt för att jag i fredags natt fick tuppjuck och sa elaka saker om stadens trafikförhållanden. Ber samtidigt att få tacka mina klasskamrater för en trevlig afton. I lördags gick det livat till kan man säga då mkv-studenterna hade avslutningsfest. Livat nog för att liva upp en bakfull Bernander i alla fall. Gick hem genom kylan vid tvåtiden och sov sedan gott och länge.

что делать?

Eller "vad göra?" som man säger på svenska. Detta är något som för tillfället upptar min tid och hjärnaktivitet. Eller egentligen inte vad som behöver göras, för det har jag prydligt skrivit ner på en lista, utan snarare att göra det och få det gjort innan det måste vara färdigt. Så vad är det då som måste göras? Tja, till att börja med en massa uppgifter här på universitetet som jag börjat beta av på det enda sätt jag kan, nämligen en sak i taget. Efter två obeskrivligt trötta, närmast flegmatiska veckor präglade av återhämtning efter redaktionsövningarna och växande oro över det berg av uppgifter som samtidigt tornade upp sig har jag äntligen lyckats se saken i ögonen denna vecka. Skriva en lista, börja beta av. Sedan rättegångsuppgiften och tidningsanalysen lämnats in känns dock allting mycket mer under kontroll.

Igår blev en maratonsittning (ja det var väl ett roligt ord, fullt jämförbart med fulsnygg, skitgod och radikalkonservativ) på tolv timmar i sträck med tidningsanalysen som ändå inte blev klar. Vid tiotiden gick jag hem i den sibiriska kylan, tog en whisky, la mig och drömde vackra drömmar om Eskilstuna-kuriren. Blir lätt så när man ägnat en hel dag åt virtuellt klippande och klistrande i denna sörmländska publikation.

Ska strax dra iväg på lite käk och bärs med Per. Måste se något annat nu än detta universitet och lägenheten. Hade annars tänkt ta ett bad i kväll men det blir det ju flera tillfällen till. Har även beslutat att skicka julkort till gamla klasser i Järfälla, det står på min lista och måste tas tag i ganska snart.

Antar jag även borde skriva något om den människa som i lördags sprängde sig själv, och lyckligtvis ingen annan, till döds mitt i Stockholm. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle skriva. Mer än att man i sorgen kan glädjas över att ingen i mediebruset i alla fall talat om "Sveriges förlorade oskuld." Utom DN:s Lasse Granestrand, och han gjorde det just för att påpeka att den klyschan inte går att återanvända hur många gånger som helst (Palmemordet, Norrmalmstorgsdramat, Västtyska ambassaden, Göteborgskravallerna, mordet på Anna Lindh etcetera).

365

Kan inte skriva så mycket om det. Inte här. Vad är ett år? En av människan påfunnen tidsenhet. Jag är i Sundsvall nu och här är det snö. Det var det inte då, snön kom sedan, den kom kvällen efter när jag hade repat och tvättat. Sedan tog jag bussen med Daniel Johnston i hörlurarna. Det var vitt ute morgonen därpå.

Där följde en intensiv tid, så tätt intill livet vet jag inte när jag senast varit. Denna känsla av att varje dag hantera minnenas råmaterial, att tiden stannat till för en stund och satt sig bredvid en. När man tänker på alla dagar som bara går förbi, fragmentariska och ointressanta, som teflon glider de ur minnets grepp.

Jag har gått vidare gudbevars. Ny utbildning i en ny stad. Många nya trevliga vänner. Men man kan inte vara glad jämt och det är i svackor och skarvar som det förflutnas gåta spökar. Ja...vet inte vad jag säga. Det finns mycket att säga. Någon annanstans.

Aforism

Impulsen att be om ursäkt, reda ut saker och ställa till rätta bygger inte sällan på en överskattning av det egna inflytandet över andra.

Chimay

Sitter med ett glas blå Chimay och rundar av denna kalla lördag. Har just varit på bio och sett Cornelis. Ja, den var bra. I biografiska filmer tror jag att den för filmkonsten alltid så viktiga illusionen blir än mer avgörande. Och Amir Chamdin lyckades, bland annat genom en smart användning av mediet, i alla fall lura mig att en ljusröstad norrman var Cornelis Vreeswijk. Filmen såg jag för en biobiljett som jag fått av Lärarjouren för att jag "är en klippa".

Gårdagen blev tenta och ölbryggning. Därefter bastu med några grabbar i klassen och sedan utgång till nåt ställe här i staden vars namn jag nu glömt bort. Memento kanske? I så fall blir det ju extra komiskt om jag glömt bort det. Demento kanske, för den som tagit några öl för mycket.

Dagen blev en långpromenad uppför elljusspåret, runt Sidsjön och in på skogsvägarna upp mot Södra berget. Sedan ner igen och hem. Dagens lärdom är nog att det är dags att skrota alla estetiska hänsyn och investera i en mössa, då jag var helt snurrig i huvudet när jag kom hem. Sitter nu och myser i min gamla blå fliströja, en trotjänare som sett åtskilliga scoutäventyr och nu åter kommit till heders. Med en pälsmössa på huvudet också kan jag kanske kvala in som välintegrerad invandrare i Västernorrland. Dä ä köng!

Imorgon, eller idag egentligen, blir det adventsfika med stora delar av klassen och andra som jag lärt känna här i stan. Får försöka komma upp i rimlig tid så jag hinner baka lussekatter, köpa ljus och värma glögg. Ali har frågat intresserat om det sötade och kryddade vinet som vi tydligen dricker här i Sverige. Liksom om ölet jag brygger med mera. Vet inte om jag är en god ambassadör för mitt arma fosterland, kanske ska det i framtiden skvallras på tehusen i Persien om de underliga svenskarna som brygger öl och hänger korv i garderoben. På tal om ölet kan tilläggas att jag hällde i kopiösa mängder humle då det kom i kottar och jag var lite osäker på doseringen. Det som nu står och bubblar ute i städskåpet är i alla fall med all sannolikhet bittrare än Fred Åkerström.

Nå, det har varit lite av en mellandag, den första på länge utan några plikter. En bröddeg hann jag med att sätta och den har fått jäsa i lugn och ro under dagen. Får dock vänta med att baka ut den till imorgon då frånvaron av rågmjöl i skafferiet inte medger något annat. Tänkte att jag skulle göra en riktigt stor sats den här gången, brödet tar evigheter att baka men däremot inga som helst evigheter att käka upp. Tidsbristen under de senaste veckorna har ju annars tvingat mig att äta köpebröd och det är min själ inte roligt. Ät inte baka sitt eget bröd är att dö en smula. En brödsmula.

Så var det det där som jag inte skulle prata mer om. Just dagar som dessa gör att jag gärna skulle göra det ändå. Jag brukar älska den här tiden på året, längta efter julen som ett litet barn. Det är blandade känslor nu. Får väl se det som KBT, att systematiskt arbeta in en ny erfarenhet. Om bara inte den gamla erfarenheten varit så fin. Ett trauma hade ju på ett sätt varit enklare att hantera.

Jaha, det här blev säkert längre än ni orkade läsa. Chimayen är för länge sedan uppdrucken och själv funderar jag över om man skulle komplettera med ett glas whisky. Ska som sagt träffa kontaktnätet imorgon. Det har slutat snöa där ute.

Ta hand om er.

Håcke bööh?

Nå, som ni har märkt har jag återlämnat skolans lånekamera och med tanke på hur länge jag överskred lånetiden är det väl tveksamt om jag någonsin kommer att få igen den. Vad jag vill ha sagt med detta är att de roliga bilderna på ostar, korvar med mera förmodligen är ett minne blott. Tills jag skaffar mig en egen kamera förstås, viket väl lär hända i detta livet. Har man väl vant sig vid tekniska prylar är de svåra att undvara. Det trodde jag nog aldrig att jag skulle skriva, men så är det.

Så, vad händer? På fredag har vi tenta, och jag väntar fortfarande på att få två av kursböckerna levererade. En smula komiskt, men med tanke på att vi inte har något annat än redigeringen nu imorgon så ser det ut att lösa sig. Jag är också klar med redigeringsuppgifterna, även om den jag gjorde själv väl kanske inte är det vackraste världen skådat. Sen när vi är klara med tentan har vi faktiskt, hör och häpna, en helt ledig helg innan nästa moment drar igång på måndagen. Tänkte fira med att brygga lite öl nu på fredag. Det var länge sen, och med en så stor och bra lägenhet kommer det att bli ett rent nöje. Någon som har kamera (det var värst vad snabbt vi kom in på det igen) får hemskt gärna hjälpa till med lite dokumentering för bloggen.

På tal om den kan jag skryta 440 sidvisningar den senaste månaden (eller något sånt). He he, undrar hur många Blondin-Bella har? Eller den surdegsbakande cykelhjälmspappan i Vasastan. Eller den "sanningssägande" rättshaveristen. Tyvärr är det tydligen fortfarande någon konstig funktion som spökar i kommentarsfältet och försvårar kommentarer, vilket ju är tråkigt. För mig.

Annars kan jag nämna att det är jävligt mycket snö just nu här i Sundsvall. För säkerhets skull fylls det även på med jämna mellanrum. Efter besöket i Östergötland och Stockholm får jag väl dock säga att detta är att föredra. Klara kalla dagar, ofta vindstilla, snö istället för slask. När jag ändå är inne på helgens resa söderut ska jag passa på att ge en eloge till bror och hans bättre hälft i Bagarmossen på vars soffa jag sov djupt och länge natten mellan lördag och söndag.

Jag är i sanning ingen Hafez. Men fortsätter ändock mina trevande försök till persisk poesi.

با انگشتم
یک جمله ای سه تا حرف
دوست ات دارم" توی برف"
نوشتم

باران
اطلاعیه را پاک کرد
تا زمان فصل سرد
تا زمستان

Columbi ägg

Morgonen började klockan 04.00 när klockan ringde och jag steg upp efter väldigt lite sömn för att hoppa på tåget mot Linköping. Där trodde jag att jag skulle få sova lite mer men tyvärr hamnade jag i kupén bredvid ett grabbgäng i trettioplusåldern som skulle åka ut på resa. Jag vet verkligen inte vad det är som får män i grupp att tro att högljudda samtal, skrattsalvor och alkoholförtäring klockan halv sex på morgonen skulle vara ett acceptabelt beteende.

Nåväl, fram till Linköping kom jag, slog ihjäl några trötta timmar och begav mig sedan till Corren för praktikintervju. Ska väl inte säga för mycket om den (eller om något annat heller, för det orkar jag inte) men det ser lovande ut. De skulle höra av sig i nästa vecka med besked, tydligen är det en göteborgerska också som aspirerar på platsen.

Nu sitter jag i bröderna Columbus kök i Norrköping och väntar på att herr Looström ska dyka upp. Känns nästan lite nostalgiskt att kinesa, särskilt när det är svinkallt ute och man är så trött att man håller på att somna hela tiden. Fattas bara en konstant pågående eller avtagande berusning så är vi tillbaka i 2007 igen. Vidriga tider.

Annat är det nu. Ja, det vågar jag säga faktiskt. Staden, kursen, klasskamraterna, en utvald skara andra människor runtomkring (ni vet vilka ni är) Det har varit intensiva veckor, men nu ska det nog bli lite lugnare.

En annan sak. Jag har inte haft tid att tänka på det nu under övningen. Detta tillfälle utnyttjade jag till att bränna en bro. Jag tror att det var det enda rätta. Men dörren kommer alltid att vara öppen. Frågan måste måste dock hädanefter betraktas som nedlagd och avslutad. Jag ska inte prata mer om det.

Imorgon åker jag nog upp till Stockholm en skvätt och sedan hem igen på söndag. Till Sundsvall. Den som vill träffas vet var jag finns.

Den långa färden till Sollefteå

Klockan fyra på morgonen ringde väckarklockan, jag steg upp och noterade att kolmörkret utanför hade fått konkurrens av utlovat snötäcke. Lägg till isande vindar och ett oplogat Sundsvall så har ni min väg ner till busstationen i ett nötskal. Därifrån tog jag bussen mot Härnösand med avgångstid 05.15. Medan vi i sakta mak rullade över Birsta och Timrå förundrades jag över att vi faktiskt höll tiden och konstaterade att jag tagit rätt beslut som valt den aldrig så söliga regionaltrafiken framför att själv köra bil en morgon som denna. Väl framme i Härnösand bytte jag till väntande buss mot Sollefteå, kröp ihop under rocken och lät ett vindpinat, mörkt och snöigt Ångermanland passera revy. Därtill bland annat Bollstabruk, där bussen stannade precis utanför Ytterlännässkolan. "Hej, Mats Jonsson, tänkte jag".

Väl framme i Sollefteå vid åttasnåret var det bara att börja leta efter Hallstaberget. Detta var i sig inte särskilt svårt, då berget med sin spöklika hoppbacke var synligt från hela staden, gråvädret till trots. Betydligt svårare var det att hitta vägen upp, och när detta väl var gjort gällde det att knata alla kilometrarna uppför den slingrande serpentinvägen och därvidlag undra om det ändå inte varit smartare att riskera livet medelst bilism. På vägen upp blev jag omkörd av en bil rån Tidningen Ångermanland och tänkte att va faan då.

Nå, inne på Best Western Hotel på bergets topp träffade jag ett stort gäng poliser som hade kurs i att leta reda på försvunna människor. Det var för deras skull jag kommit till Sollefteå och de sa en massa bra saker. Då jag såklart inte har nån sån där WiFi på datorn fick jag låna en burk på hotellet och skicka iväg en kortis för Svallets webbsida. Svallet är vår övningstidning som skulle gå i tryck samma kväll. Sedan pratade jag en stund till med poliserna, tackade för mig och traskade ner igen från berget (lättare den här gången). Väl nere hörde Erik av sig och frågade hur det gick med artikeln. Jag svarade att jag måste hitta ett internet för att få iväg den. Dessförinnan var jag dessutom tvungen att göra något åt mina alarmerande låga blodsocker- och koffeinnivåer, på en kombinerad kinarestaurang och pizzeria (?) nere på stan. När detta var gjort begav jag mig till Sollefteås bibliotek, fick låna en dator och skrev artikeln som ett mail. Tyvärr fick inte bilderna komma med, för det fanns ingen kortläsare, berättade bibliotekarien Jonas.

På bussen tillbaka mot Härnösand satt jag med laptoppen i knäet och skrev på reportaget om Maitraiders, allt medan Johnny Cash brummmade i I-poden. En viss känsla av stress spred sig när vi närmade oss Doris Dahlins hemtrakter och bussen mot Sundsvall. Där hemma på redaktionen väntade nämligen redigering, reportageskrivande och deadline klockan 23. Så ringde Erik och berättade att reportaget fick gå i nästa tidning istället, vilket enbart kändes som en befrielse. Hem till Sundsvall och redigera med andra ord.

Så blev det. I J-husets datasal satt en glad och stressad redaktion och väntade på sin "länsreporter". Där väntade även två skrattande lärare som redan tagit del av bergsbestigningen i Sollefteå. Kvälllen fortsatte i ett alltmer uppstressat tempo alltsom elvaslaget närmade sig och jag redigerade ihop min sida med tilltagande svårigheter att fixera blicken. Vid tio i elva fick vi respit på en halvtimme på grund av tekniska problem och ta mig tusan om inte alla 28 sidorna satt spikade på väggen vid vid 23.30. När vi sedan klev ut i vinternatten kändes det som nyårsafton. Klockan 00.05, snö och kyla och ja...vi gjorde det!

Några öl på Daltons, ögon som påminde om vad som återstår av Aralsjön, kramar och hemgång till Nacksta. När jag sedan la huvudet på kudden hade jag varit vaken i 22 och en halv timme.

Men jag hade inte velat missa något. En bra artikel blev det, och en bra tidning.

Inget helgande av vilodagen här inte

Til höger ser ni osten, efter en dryg veckas lagring. Sägas bör att jag sedan i torsdags för en ojämn kamp mot mögelsporerna och även en mindre angenäm arom av blöt handduk som smugit sig in i osten. Börjar hysa välgrundade tvivel om att denna ost någonsin kommer att ätas upp av någon, men kanske ändå kan tjäna som testobjekt för framtida ystande. Igår baddade jag den med whisky, bland annat för att råda bot på mögelangreppen men måste nog säga att det börjar kännas tveksamt. Det är rätt jobbigt att varje dag leta reda på nya rena tygstycken att slå in osten i. Hur länge måste man hålla på med det egentligen?

För att nu tala om något som definitivt går bättre kan jag berätta att jag smakade på salamin igår och den var redan, efter att ha hängt i endast fem dygn, alldeles utmärkt. Skulle tro att jag tar rätt på de båda korvarna nu och lägger dem i skafferiet eller nåt. Som ni ser lever jag fortfarande, vilket om inte annat tyder på att köttet torkat som det ska och inte blivit dåligt. Här får ni se hur salamin ser ut.

Jag har även beställt ölingredienser över nätet och igår var jag till Ica och hämtade paketet. 2kg pale ale-malt, en påse vakuumförpackade East Kent Golding-kottar och en påse London Ale-jäst. Av den sistnämnda påsen att döma har jäsningsprocessen redan satt igång (en stöt under transporten antagligen), vilket innebär att jag måste brygga ganska snart. Eller göra en förkultur. vilket dock inte påstås vara nödvändigt för så små satser. Vi får väl se hur det blir.

Annars är det mest redaktionsövning som gäller just nu. Jag battlar vidare med för mig svårbegripliga datorprogram och försöker få till mina artiklar. Imorgon kommer jag ha en intensiv reportage- och recensionsdag, som förhoppningsvis ska ge god utdelning i vår lilla tidning. Ännu kämpar jag med att få upp mina artiklar i webbavdelningen och är i detta ungefär lika självständig som ett skolbarn som sitter och räcker upp handen hela tiden. Nå, nu har jag tagit en bloggpaus i och för sig.

Regn över Sundsvall

Vädret har i och för sig inte särskilt mycket att göra med det jag ska skriva. Det viktigaste att rapportera idag är att salamikorvarna som jag hängde upp på tork i förrgår redan ser riktigt fina ut och sprider en trevlig, inte genomträngande, salamidoft. Där finns alltså ännu en sak som talar för att inte ha dem på tork så länge som jag hade sist. När jag gjorde korv i somras var jag lite orolig för att den skulle bli dålig, och lät den därför hänga i två veckor med resultatet att den färdiga produkten gick att bryta av som en träpinne. Ett annat sätt att motverka detta är förstås att ha i mer späck i korven, vilket ni också ser att jag försökt med. Osten fick sitt dagliga handduksbyte igår, den krymper stadigt i storlek och har börjat kännas lite gummiaktig i konsistensen. Med insaltningen har den också börjat lukta lite mer ostigt. Ett problem i sammanhanget är att jag nu har slut på rena handdukar, men det går ju att köpa. Det är för övrigt intressant att se hur de gått från att vara helt genomdränkta till bara fuktiga av vassle. Jag satte ostmassan i fredags vilket innebär att mejeriprodukterna varit i rumstemperatur nästan en vecka nu. Hoppas innerligt att det ska vara för sent för mögel, men det kan man ju inte veta. Lägger upp en bild på osten igen när den utvecklats tillräckligt för att det ska vara kul att titta på.

Jaha, det verkar som om det här har blivit en matblogg. Det var väl inte riktigt meningen kanske. Vad finns då att berätta som inte har med mat att göra? Kanske att jag tillbringat två dagar med att må illa av träningsvärk? Så var det i alla fall, jag var nästan redo att gå hem och lägga mig igår förmiddags, men sen började jag massera mig istället. Efter en föga njutbar gitarrkonsert för senor och muskelvävnad började livsandarna återvända så pass att jag orkade skriva en artikel och sen gå hem och lägga mig i badet. Efter en god natts sömn känns det klart bättre idag. Har inget hört om praktiken ännu.

Nå, här kommer dagens rubai:

در شن ساحل چیزی نوشتی
شاید یک جمله بود یا حرف "زندگی"
موج دریا آمد، شن ساحل را پاک کرد
ای، نور من در جای دیگر میسوزی

Happy Halloween, Sherlock Holmes!

Jag ska snart berätta om halloween. Vill dock gärna toppa inlägget med bilder och några sådana har jag inte från halloweenfesten. Däremot har jag ett par ostbilder. Så fort den värsta baksmällan släppte i eftermiddags började jag jobba vidare med mitt ostprojekt. Jag började i fredags med att värma två liter så kallad gammaldags mjölk och två liter hälsofil till ca 37 grader C. Sedan rörde jag i en halv matsked ostlöpe, tillverkad av ett företag med det föga förtroendeingivande namnet Kemikalia. Därefter fick det stå ett tag, och sedan hällde jag upp det i två durkslag med varsin handduk. Jag lämnade det att droppa av sig över natten, hällde upp ostmasan på en ny handduk på lördagen och tryckte ner hela paketet i en plastburk som visade sig vara precis lagom stor. jag la en tallrik ovanpå och så fick det ligga under press över natten.

Idag plockade jag fram osten ur burken. Den satt ihop och stod för sig själv även om den inte var särskilt jämn på ovansidan. Det blir ju lätt så med en tjock handduk. Alltnog, osten fick en ordentlig giva salt utan jod, en ren och torr handduk och så bar det av ner i burken igen. Under de närmaste dagarna kommer jag byta handduk varje dag, eventuellt också pensla på med sprit för att undvika mögelangrepp. Vet fortfarande inte alls hur det kommer att gå, kanske går det egentligen inte alls att ysta hårdost på det här sättet, men det lär vi ju få veta.

Jag har överhuvudtaget fått ganska mycket gjort under helgen. I lördags gick jag ner till Fyndlagret och hämtade min bokhylla som jag köpt dagen innan. I ett sällan skådat hybrisanfall fick jag för mig att bära hem den ensam och har därför träningsvärk i allt som överhuvudtaget påminner om muskelvävnad i kroppen. Det har nog aldrig i världshistorien tagit så lång tid att gå femhundra meter.

När jag väl fått hem bokhyllan drog jag ner på stan igen, denna gång till Clas Ohlsson för at köpa en skivspelare. Knappast av särskilt hög kvalité men med både LP- och CD-spelare. Mitt gamla och ytterst repiga exemplar av Radioactivity kunde den i alla fall spela utan att hacka en enda gång. När jag lyssnat färdigt på Kraftwerk bytte jag om till Mora Träsk-outfit (yes, kortbyxor, linne och headset, hoppas att någon lägger upp en bild på fejjan snart) och gav mig av att fira halloween. Förfest på Norrmalm, sedan kåren en liten stund och så efterfest hemma hos en kursare. Den sista var klart bäst, tror inte att jag kom hem förrän klockan halv sju på morgonen. Sånt händer inte ofta nu för tiden, kan jag försäkra. Jag kom i och för sig igång ganska sent, var iväg och intervjuade lite tidigare på kvällen nämligen.

Annars har jag städat idag. Köpte en begagnad dammsugare i fredags som visade sig funka väldigt bra. Nu sitter jag här i plugget och borde börja jobba med redigeringsuppgifterna som vi har till på onsdag. Får väl se hur mycket jag orkar.

Är på oförskämt bra humör. Bokhylla, dammsugare, skivspelare, osttillverkning, intervjuer, halloweenfest och städad lägenhet är väl ett ganska bra helgfacit. Hoppas att ni har det bra alla läsare, i Stockholm, Sundsvall, Kina eller var nu är.

Veckobrev vecka 43

Här till vänster ser en av tidigare nämnde korvar. Jag har nu äntligen lyckats föreviga en av dem innan den hamnade i magen. Vad den smakade finns det information om i tidigare inlägg. Borde väl plocka fram rökeriet snart också, det är bara det att blir en sån jävla apparat. Allt som befunnit sig inom typ en kilometers avstånd från rökprocessen luktar böckling i tre veckor, vilket bland annat innebär att man måste byta om till slabbkläder innan och helst inte ha för avsikt att träffa andra människor på ett par dagar eller så. Vi får se hur det blir. För övrigt kan jag anföra att jag under veckan bakat mitt livs första jästfria bröd. En väl uppmatad surdeg fick dra i bunken ett par dagar, löstes sedan upp i ljummet vatten och salt, mera mjöl tillsattes och så fick det jäsa ett dygn. Utbakning, jäsning på plåten i en timme och sedan gräddning på 175 grader i en dryg timme. Därefter inrullning i handdukar och vila i något dygn. Resultatet: kungen av alla bröd, mitt herrskap. Ett aromatiskt, vackert brunt och lite segt rågbröd. Hårt i kanterna, mjukt i mitten. Perfekt med smör och prästost. Att skära en skiva av det och beundra de små luftporerna skänker en inre tillfredsställelse som gränsar till förälskelse. Här till höger ser ni hur limporna ser ut. Ingredienserna är tre till antalet: ekologiskt rågmjöl (utan några järnspikars tillsatser för att få det att jäsa bättre), vatten och salt. Och ändå smakar det så mycket? Ja, och det som smakar är råvarorna och beredningsprocessen. Vilket räcker alldeles utmärkt om det förstnämnda är av god kvalité och man verkligen tar sig tid för det sistnämnda. Var på god väg att beställa ölingrediernser på nätet också, men kom på att man ju behöver sin bankdosa till sådant. Får göra det hemma sen istället. Har även en idé om att kunna kringgå ysteriets bakterieproblem genom at blanda mjölk och filmjölk. Då kanske bakterierna från filen så att säga kan dra med sig mjölken i processen ungefär på samma sätt som jästen i en surdeg eller en förkultur på öl. Ber att få återkomma i frågan.

Om vi nu ska lämna maten för ett ögonblick, kan jag vidare anföra att det är en ganska intensiv vecka som snart läggs til handlingarna. Igår hade vi redigeringsövning från tio till sex, utan lunch. Inte för mig i alla fall, för jag hann inte äta. Och tidningssidorna som jag skulle bygga blev apfula. Det blir nog ingen multijournalist av mig :-)

Annars vi fått iväg ansökningarna om praktikplats till våren. Satt uppe i onsdags kväll och filade på mina efter ett tämligen lugnande samtal med aktuell lärare. Vi får väl se om jag får vad jag vill ha, om inte så löser det sig ändå. Jag satsade på en ganska tråkig layout, till skillnad från rätt många kursare som snajdade ihop sina på Indesign. Tror inte att det hade varit rätt grej för mig faktiskt. De söta små telefonerna som jag in före mina referensers telefonnummer fick räcka vad gäller att tänja på gränserna för min del.

Imorgon är det halloween, den helg som endast konkurrerar med nationaldagen om att vara Sveriges mest innehållslösa. Förra året var jag dock i Chicago och tillbragte alla helgons blodiga natt på en bluesklubb. När bandet spelat färdigt var det en kille där som gick runt med en snoppballong och pratade i ett kör om "fuck a bitch", tills jag slutligen fick nog och bad honom att "keep a civil toungue". "Happy halloween, thats all I have to say to you, Sherlock Holmes!", svarade killen.

Sent ska syndaren vakna

Imorgon är det fredag och slutet på en ganska intensiv pluggvecka. Redigeringen har jag ju skrivit en del om i tidigare inlägg och den har onekligen krävt sin tribut. Igår var vi på kommunhuset och lärde oss bestäla fram offentliga handlingar. Sen skulle vi "ut och gräva", deadline klockan 16.00. Tror inte att min artikel blev så bra, även om jag tror mig ha hittat en hyfsat intressant grej att skriva om. Vem vet, kanske värd att nysta i ännu lite mer så jag avstår från att beskriva saken i detalj. Felaktiga utbetalningar av socialbidrag gällde det i alla fall.

När artikeln väl var inne hade vi två timmars hål innan dagens redigeringspass började. Det låter sig påstås att jag var jävligt trött när jag kom hem igår kväll, tappade upp öl och badvatten och la mig att behandla mina tangentbordsstela leder. Sedan gick jag och la mig, somnade direkt och stängde av väckarklockan när den ringde vid nio. Sov vidare till tolv och fick haste iväg till redaktionsmötet på uni.

Redaktionsövningen ja, där skulle man väl kunna säga att det börjar likna någonting nu i alla fall. Gäller bara att hålla tempot uppe, och verkligen ringa de där samtalen, kolla den där statistiken och allt vad mer det var så att det blir nån artikel.

Har varit så trött idag. Liksom stum i kroppen. Lyckades i alla fall tillverka några piroger som jag fyllde med feta och kvarbliven köttfärssås. Tror att de blev bra, jag ska frysa in dem tänkte jag. Degen blev något improviserad, lite samma stil som samosadegen, fast med smör istället för olja. Ostystning är annars en ämne som sysselsätter mina tankar, funderar på om man kan använda filmjölk för att komma runt pastöriseringsproblemet. Ack, den som kände en mjölkbonde ändå. Borde väl i och för sig finnas en och annan här i trakten. Kan ju i sammanhanget inte låta bli att sura lite över det faktum att opastöriserad mjölk knappast går att få tag på i handeln. Jag menar, koka bort mjölkens naturliga bakterier och tillsätt sedan en kultur nya bakterier, bara för att man tycker att de är bättre. Vad är det för jävla logik i detta?

Drömde att jag gifte mig inatt. Det var ett dubbelbröllop och jag tror faktiskt att den andre brudgummen var en av mina bröder. Vigselringen var för stor, den halkade runt på mitt finger och allt kändes tveksamt och ogenomtänkt. Det var under min tolvtimmarssömn alltså, som i sin tur troligen berodde på dålig sömn de båda föregående nätterna. I måndags kväll vet jag inte vad det var, men i tisdags var det definitivt några glas vin "för att varva ner" som var problemet. Det gick inte alls, istället låg jag vaken i timmar med en envis tanke surrande som en mygga i huvudet. Där någonstans vid tvåtiden, bakom svidande ögonglober, var jag nog redo att tänka att jag borde göra det. Jag funderade på hur i så fall. Skriftligen kanske. Det är väl ändå bara en tidsfråga innan mina charader här på bloggen kommer att avslöjas. Om de nu når ut. Det är ju på ett sätt fegt att hålla på så här och pysventilera i det medvetna samtidigt som drömmarna är barnsliga i sin uppriktighet. Men vad är det jag vill egentligen? Är jag så säker på att allt kommer kännas bättre efteråt?

Från det ena till det andra har vi ett tomt skåp med en praktisk tvärslå här i lägenheten. Ska nog ta och göra några korvar snart och hänga på tork därinne. Pratade i telefon med mormor igår och invigde henne i mina korvstopperier. "Potatiskôrv ska du gôr!", tyckte mormor. Får väl se hur det blir med detta.

Dagens rubai (med otight versmått):

Agar in-ra bekhvani nemidanam:
ke ja-ye tou khali ast, jan-am
Agar bekhvani, bedan ke man ham
az tufan-e barf montazer mimanam

Redigering

Har tillbringat tre aftontimmar med att montera färdigt en tidningssida i Indesign. Började som bekant igår, men fick tuppjuck efter fem timmar och gick hem. Är på avsevärt mycket bättre humör idag och även om sidan inte blev så jättesnygg så "är det ju bara en övning och vi är ju faktiskt här för att lära oss" och jadajada. Dessutom får jag ju en ny chans imorgon kväll när jag ska göra nästa sida. Hm...givet att det första tog ungefär nio timmar att fixa får vi väl se hur det går med den andra. Troligtvis fortare i och för sig med tanke på att jag under resans gång skaffat mig bättre kläm på hur programmet fungerar. Which was the point.

Eftermiddagen ägnades åt att laga köttfärssås. Hade sedan tidigare typ 700 gram köttfärs i frysen som behövde tas tillvara. Nu har jag fyra matlådor spagetti och köttfärssås i beredskap och det är nog tur eftersom de närmaste två dagarna kommer tillbringas på uni från åtta på morgonen till nio på kvällen. Sådana dagar kräver sin köttfärssås.

När man redigerar flyger tiden fram. Man sitter där och känner på avstånd hur man blir hungrig törstig och en tvättid fattigare medan man pusslar ihop artiklar och bilder. Jag skulle här i förbigående nämna den där ungerske psykologen som myntade begreppet flow om det inte vore för att hans namn var onämnbart eller åtminstonde outtalbart (försök själv: Mihály Csíkszentmihályi).

På tal om att tvätta håller jag på med det just nu också. Ska nog gå och kolla maskinerna strax.

Söndag

Jag får väl tillstå att denna söndag ännu är en lerklump i min hand. Den väntar på att bli formad till något och här finns olika röster att ta hänsyn till. På mitt skrivbord ligger sammanlagt åtta pennor som i kör försöker övertyga mig om att det borde bli en serieritardag medan de skogsklädda bergen på andra sidan dalen gärna vill att det ska bl en promenaddag. Klockan fem ska jag träffa en kursare i datasalen och börja kolla på redigeringsuppgifterna och Indesign. Bara namnet, vars dataengelska inte är att ta miste på, väcker ju den store teknikanalfabetens beröringsskräck. Säkrast att vara två om det.

Gårdagen blev inledningsvis en bakfylledag, vilket berodde på fredagens lilla sammankomst här på mitt rum, med ost, kex och alldeles för mycket rödvin. Nu har jag i alla fall haft gäster här på riktigt, det var på tiden tycker jag. Andra halvan av lördagen blev väl något av en motsats, då jag begav mig till Betlehemskyrkan för att vårda nätverket med Maitraiders och dagverksamheten som jag råkade snubbla över i torsdags. Det blev en spännande kväll, med lokalinvigning, senegalesiska trummor med mera. Synd att kameran som jag lånat på institutionen började strejka efter ett tag, det var nog inget vidare batteri som jag fått.

Sen gick jag hem, läste tidningen, städade bort flaskorna, la mig på sängen och däckade med kläderna på. Vaknade vid tre på natten, borstade tänderna och la mig ordentligt. Sov till elva efter några omsomningar och drömmar. Lagade bacon, ägg och stekta tomater till söndagsfrukost bara för att till min stora sorg upptäcka att DN inte kommit. Snökaos i Umeå? Någon som skrivit kuk på Höga Kusten-bron? Inte vet jag.

Borde så småningom sätta igång och laga köttfärssås. Har en massa köttfärs som legat infryst en tid, men tror att Ali fortfarande använder storkastrullen till att laga kycklinggryta.

Har utökat mn kavajsamling med en brun fiskbensmönstrad och antar att den kommer passa bra till en röd slipover. Har bokat tvättid mellan klockan 23.00 och 02.00 inatt, fanns ingen annan ledig nu i helgen. Blir ju lite nattvätt sådär, men det är skönt att ha allt klart när den nya veckan börjar.

Så till det kryptiska. Har fortfarande inte bestämt. Tror inte att det kommer bli av, det blir i alla fall mindre sannolikt för var dag. Det blir en mindre naturlig, mindre socialt acceptabel handling. Å andra sidan är det ju något som tar stor plats i mitt huvud, en ventilering av det skulle kanske skänka frid. Ett symptom på detta är ju att jag vädrar det såhär i krypterad form på nätet, teoretiskt sett inom räckhåll för världens alla svensktalande. Nå, nu har väl antalet läsare av denna blogg aldrig överskridit femton enligt statistiken, och det är inte alls säkert att det skulle skänka frid, det där. Jag vet ju egntligen att det inte finns någon lösning över axeln. I sin Hitler-biografi citerar Joachim Fest någon som skrev om historiens faror. Så är det ju, historien är livsfarlig. I Berlin på trettiotalet, i Belgrad på nittiotalet, i Visby och Stockholm i början och slutet av 00-talet. Framåt, framåt. Måste se framåt.

Blir nog ingen promenad idag, utom den till universitetet och tillbaka. Kanske också en kvällspromenad omsider, för att gå igenom allt en gång till. Meningslöst må det vara.

Korv 2

Just det ja. Glömde ju korvrapporten. Har just käkat upp en av korvarna, stekt i smör och avnjuten med potatismos och grönsaker. Bangers and mash med andra ord. Löken smakade inte så bra i korven men annars var det hur fint som helst.

Folket i bild

Har just kommit tillbaka från uni och en krävande men rolig fotoövning. I går fick vi i uppgift att göra ett bildreportage om fyra bilder somtillsammans skulle berätta en historia. Vi hade denna förmiddag på oss och om det inte vore för gårdagens redigeringskurs som tog hela kvällen så kanske även denna tid gått att uppbringa. Får väl därmed tillstå att det var med viss oro jag steg upp i morse för att inleda jobbet, utan en aning om vad jag skulle hitta på. Jag promenerade i snålblåsten in mot stenstaden och träffade två unga herrar som var i full färd med att rensa löv. I brist på bättre motiv tog jag någrabilder på herrarna och fortsatte sedan in mot staden medan jag konstaterade att det här sög ju rätt ordentligt.

Till slut bestämde jag mig för att gå till kåren och kanske hitta nån curator eller nåt som man kunde fota när hon vänder på papper, eller åtminstone få lite förståelse. Vid huset mittemot satt en man och rökte och Jag tänkte att va fan. Så jag inledde ett samtal med honom och det gjorde jag jävligt rätt i. Han öppnade nämligen portarna till en hemlig sagogrotta bakom vindlande gångar, lite som kaninen i Alice i Underlandet. Mer tänker jag inte berätta, för då kanske nån annan snor min story. Här finns guld, så mycket kan jag avslöja.

Efteråt var jag så exalterad att jag fick damp. Ganska långt ifrån den stringenta image som förmedlades av en klasskamrat i gårdagens övning i bildporträtt. Men det var väl ändå bara en tidsfråga innan alla skulle få veta hur tramsig jag är egentligen.

Den iranska författaren Jalal Al-e Ahmad skrev om "gharbzadegi", det vill säga att vara "drabbad av väst". Det är jag också, på ett annat sätt. Jag har lite svårt att sluta titta åt väster.

Kort om tid

Ska alldeles strax bege mig till Lubbesalen och kvällens föreläsning i redigering. Under dagen har vi haft foto. Det var kul, även om mina i mitt tycke väldigt smarta bilder på Erik :-) inte blev riktigt så bra som jag tänkt. Imorgon ska vi tydligen göra något slags bildreportage som jag är lite nervös inför. Vet nämligen inte riktigt vad jag ska hitta på.

Själva termen bildjournalistik väcker ju vissa associationer. Märker att jag för tillfället mediterar en hel del över tiden på Bildjournalistik Island. Eller gör jag det egentligen? Vad är det för mening med att meditera över en tid som i huvudsak ägnades åt att gå runt i skogen och elda aggressioner åt kråkorna? Som vanligt är det väl något annat.

Katten och gröten är aktuella för närvarande. Inte för att jag är speciellt kattlik, heller inte i allmänhet särskilt benägen att gå runt het gröt. Men det är vad jag gör för närvarande. Kanske borde jag skriva på spanska också när jag ändå håller på (vinkevink).

Har ännu inte bestämt mig. Idag lutar det mest mot nej. Vet nämligen inte hur jag skulle göra det, och det blir svårare och svårare för var dag.

Korv

Har just avslutat mitt livs andra korvstoppningssession. Fem långa och tjocka korvar ligger i kylen och kommer troligen att frysas in så småningom. Ska väl även vad det lider beställa malt, humle och jäst på internet och köra en bryggarkväll. Sen hoppas jag till slut kunna bjuda på hembrygt öl, hemstoppad korv och hembakt surdegsbröd. En ny idé jag fick idag var att kanske slå sig på att ysta ost också. Har kollat upp det lite på nätet och det största kruxet verkar vara att få tag på opastöriserad mjölk. Nån som vet var sådan finns att uppbringa? Vore ju onekligen kaxigt att komma med en egen ost lagom till jul exempelvis. Bernanders gårdsprodukter liksom.

Annars är det nog mest plugget som upptar min tid och energi för närvarande. Imorgon ska jag vara där från nio till nio, men faktum är att det känns helt OK. Jag är ju strängt taget van vid att jobba ungefär de tiderna och det här är mycket roligare än att jobba. Dessutom slipper man pendlingsavstånden. Överhuvudtaget är det skönt att ha tid och ork till brödbak och korvstoppning, det var knappt att man hade (framför allt inte ork) under de två senaste åren.

Det är så höstigt och fint ute. Björkarnas lövkronor ser ut som guldpengar och slänterna upp mot stadsbergen skiftar i hela färgpaletten; grönt, brandgult, rostrött, på gränsen till klarrött. Sälvklart kan jag inte låta bli att tänka ett år tillbaka. Hösten i Järfälla hade sin poesi, formulerad i lektionsrapporter som jag då och då tittar i. Sex plus fyra veckor och däremellan en resa till USA. Samt en vecka på SFI i Sollentuna. Dit ringde de på mobilen på fredagen och frågade om jag ville komma tillbaka till Järfälla och jag tror att jag sa ja utan att tveka. Sedan tog jag en sån där evighetsbuss från Sollentuna, minns inte var den stannade men kanske var det i Barkarby (tror även att vi åkte förbi Tensta, apropå det förflutnas gåta). Det var kul att komma tillbaka, min bildlärarkompis sa att hon var glad att se mig. Städarna pratade spanska och så vidtog arbetet med att försöka ta vid där den förra vikarien slutat.

Min plånbok var trasig. På lördagen gick jag till den nya gallerian vid Liljeholmen för att köpa en ny. Det var då resan började, den stora resan. Resan till ett ställe där jag inte varit på länge. USA var nära i jämförelse. Jag hade kanske aldrig varit där innan egentligen. Det var ett fint ställe.

Jag funderar på en sak. Måste bestämma snart hur jag ska göra.

Fem minuter

Mer har jag inte på mig att skriva. Har käkat upp biffarna från igår till lunch samt druckit kaffe och käkat en delicatoboll. Strax dags att få gårdagens ingresser dissade av en viss journalistiklärare. Nja, vi får se hur det går, kan hända att de blev OK.

Gick en lång promenad sent i går kväll uppför södra stadsberget, ner till Sidsjön och så tillbaka längs bäcken. Staden gjorde himlen bleklila och sen kom stjärnorna fram. Jag funderade och funderade.

Hur skulle du göra?

Färdig med en tenta till

Det vet jag i och för sig inte alls om jag är. Även denna gång känns det lite osäkert får jag säga. Men förmodligen har jag i alla fall lyckats skrapa ihop de poäng som krävs för ett godkänt. Satt till ettsnåret i natt och klockan 06.30 ringde väckarklockan. Nu är jag färdigskriven och har faktiskt en helt ledig dag innan nästa kurs börjar. Vet inte riktigt vad jag ska göra med denna dag. Köpa en tandborste hade jag i alla fall tänkt göra. Egentligen borde jag väl hitta på någonting som inte inkluderar hemmasittning då detta är vad jag ägnat hela helgen åt.

Vissa utflykter i tanke och känsla som även varit avläsbara på bloggen får väl ses i relation till detta. Den som sitter ensam på rummet och läser dag efter dag och natt efter natt kommer oundvikligen till slut att höra vissa röster från sitt inre. Hoppas att jag inte irriterat någon genom att återge dessa i krypterad form. Vet ej om det är något mer som borde göras.

Min käre bror berättade att det inte gick att kommenetera inläggen. Jag vet därför inte riktigt hur många som läser denna blogg, kanske är det ingen alls nästan men om du som läser har stött på liknande problem så får du gärna höra av dig. En sporre när man skriver är ju i sanning att få reaktioner och kommentarer.

Jag är inte på nåt vidare humör idag. Vaknade inte utsövd och med grubbelkvarnen på högvarv redan. Måste nog gå en promenad i det fula vädret och skaka av mig lite. Blir ingen haiku, inte nu i alla fall.

En sak till bara

Jag drömde om dig
log i sömnen, du har sett
mig le i sömnen

Lite mer

Min lilla blåa vän vill inte dansa mer. Men bakom hans döda öga finns allting sparat. Snuttefilt till kvällslektyr och en dröm i söndagspresent.

Mitt psyke är så sött. Vill inte att jag ska vara ledsen.

Innan jag glömmer

Jag drömde just om dig. Du kom plötsligt bakifrån och slog armarna om mig. Sedan satt vi länge och pratade.

Jag log nog i sömnen

så där, du vet...


...du?

Shanbe

Detta blir nog en kort lördagsanteckning. Om en kvart ska jag sticka iväg till universitetsbiblioteket och ta tag i medierätten. Orkade läsa 50 sidor igår men fredagseftermiddagar är förrädiska. Badkarets virvelströmmar suger en mot sitt epicentrum, särskilt efter en nyskriven tenta som onekligen krävde sin randiga och rutiga arbetsinsats (och kanske inte ens lyckades mig). Sedan la jag mig på sängen, åt choklad och läste nedladdade anteckningar från min gamla blogg Bernanders hus (den avlivades i all hast för ett knappt år sedan). Ack glittrande skärvor.

När jag var klar med detta hann jag med ganska precis fem rader av Hitlerbiografin innan densamma med ett ljudligt flånk dunkade i bröstbenet när ögonlocken föll ihop. En traditionell bernandersk fredagskväll med andra ord. Sömnen varade i närmare 12 timmar, men nu är jag pigg och nyter.

Slutligen kan jag anföra att systembolagets oktobernyheter var en fröjd att skåda, i alla fall på ölsidan. Fullers London Porter, Dugges Kals Oatmeal Stout, Sankt Eriks IPA och en ekologisk Kaltenberg licensbrygd i Sverige. Med mera. Jag ska sluta dissa systemet i Sundsvall, det är inte alls dåligt faktiskt, och till skilnad från t ex det på Regeringsgatan i Stockholm tar inte allting slut så fort det kommer in heller.

För övrigt drömde jag om ett kaffemått inatt. En ganska tydlig bekräftelse av Freuds hypotes om drömmarna som ett uppfyllande av otillfredsställda önskemål. Jag behöver nämligen ett kaffemått.

Hinner inte skriva nån haiku idag.

Färdig med tentan eller ej?

Bilan föll för en dryg timme sedan. Jag lämnade in en tenta för första gången på nästan tre år och vet faktiskt inte om jag klarade den. Det var väldigt mycket utantillinlärning får jag säga. Kanske borde jag ha lytt rådet och skrivit några gamla tentor innan, istället för att lusläsa litteraturen på min kammare. Som vanligt missade jag att hjälpas av nätverken. Nå, möjligheterna till detta är ju i alla fall större här och nu än många gånger tidigare. Jag är ju faktiskt, hör och häpna, omgiven av människor som jag trivs med.

Det kan ni veta, om ni råkar läsa det hära.

Nå, om tentan misslyckades får jag ju en ny chans på måndag då vi har nästa tenta, i medierätt. Något större helgande av sabbaten är därmed inte att vänta för min del. Man går direkt från skrivsalen till läsplatsen. Med lite bönsoppa och bloggning däremellan. Men ikväll ska jag ta ett bad och bli slapp. Det är jag värd.

Dagens haiku:

ser över axeln
hur jag såg över axeln
din axel alltså

Tentadags

Jag ber att få upplysa mina hugade läsare (alla två) om att denna bloggsite har en kronografisk funktion som inte...ja inte fungerar helt enkelt. Klockan är alltså inte alls så mycket som det kommer stå efter inlägger utan fem i halv tolv på natten. Imorgon klockan åtta har jag kursens första tenta och blev alldeles nyss färdig med litteraturen. Sitter som bäst och överväger om jag ska orka gå igenom sammanfattningarna av kurslitteraturen också eller helt enkelt gå och lägga mig. Kanske inte vore en så dålig idé. Så fort jag skrivit färdigt kommer jag i princip börja plugga inför nästa tenta i medierätt, som är på måndag. Härliga tider.

Det blir fredag och jag ska skriva en tenta...(ni som förstår räcker upp en hand) :-)

Ärtsoppa med pannkakor och ett glas pönsch hann jag med under kvällen i alla fall. Var lite rädd att jag skulle bli sömnig av punschen men så skedde icke. Undras om kursarna får för sig att tentafesta imorgon, kan tänkas att man följer med i så fall. Rykten om oktoberöl, surkål och bratwurst på kåren har nått mitt kungliga öra och sånt är ju aldrig fel.

Dagens haiku:

På morgonen är
tankarna klara, de skär
som sol i ögon

Inget kryptiskt inlägg

Kära läsare, detta skriver jag egentligen bara därför att jag befinner mig mitt emellan åtta timmars föreläsning och eventuellt lika många timmars tentaplugg. För att det senare ska vara möjligt måste jag nog få ur mig något först, så att det nya får plats. Som ni märker kör de rätt hårt med oss här på Journalistik för akademiker. Men å andra sidan är jag ju van att jobba ungefär lika mycket jämt och ständigt och det här är definitivt roligare än att jobba.

En reflektion i anslutning till det ovanstående: jag har alltid skrivit mest dagbok när jag pluggat. Intressant.

Dagens haiku:

Försiktig glädje
mellan raderna, ljus i
persiennerna

Sundsvall Shel Zahav

Idag har jag läst en bok som heter Massmedier och bakat bröd. Detta skrives i pinsam medvetenhet om likheterna med min en av denna bloggs äldre föregångare, nämligen min helgondagbok från Uppsala. Den skrevs under en annan studietid och var full av referenser till brödbakande och andra, genom skygglappar uppfattade, viktigheter.

Jag har även under dagen uppburit sms-kontakt med en gammal arbetskamrat. Det strålade en viss värme och hoppfullhet mellan raderna, vilket gladde mig.

Ännu ingen hemlängtan efter snart en månad i Selångerdeltat. Bara livet som dröjer kvar i vanlig ordning. Undrar så om Veckans Skrivuppgift fortfarande är en hit i Viksjö, särskilt när frosten brer ut sin silvermatta om morgnarna. Att sitta uppe till klockan halv tre och skriva färdigt en uppgift kan ge anledning att fundera över dopaminet.

Höstluktande fredageftermiddag. Frostiga glosrättarvinterdag. Blåglänsande moliltelefon som hoppar och dansar av glädje.

Ingen hemlängtan?

Nej, inte så.

Förra torsdagen hade vi en förtroendevald från SJF på besök. Hon hade gått i samma klass som Mats Jonsson!

Aforism

Stjärnorna på himlen kan ha slocknat för länge sedan. Grunden som döljer sig i havet är däremot av sten. Därför är det bättre att segla efter grunden än stjärnorna.

Shab

Dagen bjöd på värme, utskrifter, ventileringsförberedelser och seminarium (även fast det inte kallades för det) om artiklar vi skrivit. Nu återstår bara den grannlaga uppgiften att skriva om artikeln till en slutlig version samt avfatta en rapport om densamma utifrån kursboken som jag just läste ut. På mitt skrivbord finns två högar, en för böcker som jag läst ut och en för böcker som jag inte läst ut. Den senare ska så småningom försvinna, är planen.

Aftonen blev te där jag satt på Alis matta. Torkade dadlar trängdes i munnen med stundom svårflörtad farsi. Sen läste jag ut boken (och lyssnade på Så mörk är natten i hörlurar. Det tål att påminnas om att det är ganska precis tio år sen jag spelade in de där låtarna nu, i mitt lilla studentrum i Visby).

En gryta bönsoppa har kokat sig själv på spisen. Jag borde gå ut med återvinningen. Och tomflaskorna. Fan vad med öl jag dricker. Jag har en serie i byrålådan som inte vill bli färdig. Ritade en ruta härom dagen och om jag ritar en till har jag ännu en sida färdig. Det värsta är att jag typ inte har kommit någonstans alls i historien. Vissa anledningar finns att dra ut på saken. Vet inte ens om denna serie någonsin kommer att kunna publiceras, eller spridas på något annat sätt heller. Kanske måste den stängas in i garderoben (tillsammans med fingervantarna och Daniel Johnston).

Hoppas att bloggosfären gläder sig över denna erbarmliga smörja.

God natt.

Freudiansk felskrivning

En tanke slog mig just, rörande de båda rutorna på Facebooksidan. Den ena använder man ju för att söka reda på någon och den andra för att skriva what's on ones mind. Emellanåt händer det ju dock att man råkar skriva det ena i den andra rutan och vice versa.

När man försöker statusuppdatera med sökfunktionen händer ingenting särskilt, förutom att datorn pliktskyldigt försöker leta reda på en grupp som avlägset kan associeras till "Tobias Bernander är nybadad och slapp" eller något liknande. Men när motsatsen inträffar, ja då får hela världen veta what's on your mind.

Från Nacka till Nacksta

Ja. Efter att nu ha ägnat dryga tre veckor åt att vara ifred från alla jag lämnat kvar i Stockholm och på andra orter är det kanske dags att ta bladet från munnen. Det första jag borde göra är kanske att för säkerhets skull påpeka att jag numera bor i Sundsvall. Tror inte att det är alla som riktigt fått kläm på detta ännu och några flyttkort har jag ju inte direkt skickat. Nåväl, här bor jag nu i alla fall, mellan två skogsklädda berg vid Selångeråns strand. Nej, det gör jag inte alls, jag bor i Sundsvalls vad jag förstår enda riktiga hood Nacksta, ett område som onekligen förser en Fiskis-kille med hemkänsla. Mittuniversitetet ligger en kvarts promenad bort och vill man ner på stan så tar det väl ungefär en halvtimme. Jag har inlett hittills föga framgångsrika försök att hitta en begagnad cykel då en sådan skulle göra stor nytta.

Lägenheten delar jag med Ali, en dataingenjörstudent från Teheran, vilket innebär att jag får träna min milt uttryckt rostiga persiska på daglig basis. Detta, samt det faktum att lägenheten är utrustad med badkar, gör mitt hem till en jäkla vinstlott. Skulle väl förövrigt tro att detta är det enda livstecken som läckt ut hittills, att det minsann gick att bli nybadad och slapp i Sundvall också :-)

Kursen verkar lovande. Kopiöst mycket litteratur och uppgifter, men högst stimulerande. Som gammal statsvetare är man ju också tacksam över att få läsa på sitt eget modersmål. Vad det sociala anbelangar kan jag nog nöja mig med att säga att redan dag två bjöd på öl med kursare på en Sundsvallspub. Bra för vem som helst. Och för undertecknad, som i perioder förhåller sig till det sociala som kameler tll vatten så var det liksom...ja. Oväntat bra kanske.

Min kamera är trasig och försvunnen så andelen bilder på denna blogg lär bli tämligen begränsat. Vad själva skrivandet anbelangar får det också vara bra nu, så snart jag lagt in det obligatoriska beklagandet av valresultatet. Ack, mitt arma fosterland.